Samtal med en musa
Ing-Britt Fredholm är en av Everts många, många musor. De sista tio åren av hans liv var hon hans sekreterare, vän – och musa. Everts kvinnor, ja vad man kan säga, de är i varje fall många nog för en ganska rejäl doktorsavhandling.
Idag är Ing-Britt 85 år, en vacker vithårig kvinna, som med ett okynnig leende berättar hur det gick till när hon träffade Evert Taube på Park i Göteborg. Året var 1950 och hotellet hade – som enda hotell i landet – en sekreterarstab som stod till affärsgästernas förfogande.
Framför Inga-Britt stod plötsligt en rätt sliten och skäggig karl som bad om hjälp med diverse utskrifter. Han sa att han hette Evert Taube och frågade om hon ville kalla honom farbror Evert? Ing-Britt avböjde men valde att kalla honom Poeten. Det blev hennes eget namn på honom under hela deras gemensamma tid. Tio år av samtal, stöd, värme och inspiration.
Ing-Britt har efter hans död rest runt i världen med grupper och besökt Evert Taubes inspirationsplatser; Och hon har skrivit en bok om deras liv.
- Om jag dog idag skulle jag dö lycklig, säger hon och ler. Jag trycker hennes arm och säger att så är det nog för dem som älskat mycket och levt intensivt.
Vi tar hissen ner igen. Från Evert Taubes Värld, från mannen som gav oss det brusande havet och lämnade en hel hög mer eller mindre brustna kvinnohjärtan kvar på stranden.
Text: Irma Zandén